kladd, jag vet inte!
Kära ingen, vet du varför jag skriver? Mitt hjärta har gett upp, fy fan vad det svider. För jag fick veta hur det kändes att hata när den som jag älskar inte älskar tillbaka. Fick kniven i ryggen men bakade snällt. Hur fan kan man älska när man hatar sig själv? Mina vänner dom ljög, för det fanns ingen handling i boken om livet där ingenting är sanning. Jag har sagt att jag är slut, du bara glodde på mig. Det var verkligen ingen som brydde sig. Och lek inte smart, för jag har hört alla lögner om allt som du säger. Men jag vet att du drömmer.
Jag kan verkligen inte sova. Wallaaaah! Klockan är halv 4, hm .. Funderar på att smyga ner och hämta något att dricka eller något, jag vet inte. Jag kan inte kontrollera mina tankar, som är som ormar, hyper aktiva! Kryper runt i min hjärna, fram och tillbaka, dom hittar nya vägar hela tiden. Gör mig förvirrad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Jag vill ha en egen bostad, bara för att få liten egen tid. Hemma är det alltid fullt hus. Folk överallt. Det luktar samma människa, samma damm, samma färg, samma möbler. Sånna dofter man känner allt för ofta. Jag behöver nytt och fräscht, jag behöver ruset från en motorväg långt borta. Regnat, var är regnet när man behöver det? Bara ligga och lyssna på det när det faller som tårar i mörker. Tårar, varför finns dom aldrig när man vill att dom ska finnas? Jag vill vända mig ut och in, vara mig själv, så som jag vill vara. Blotta mitt riktiga jag för världen. Det är förbjudet här, förbjudet att vara sig själv. Man måste vara någon annan, någon annan som är främande, lustig. Något/någon man inte vill vara. Jag behöver din värme, din doft, dina andetag. Jag behöver digdigdigdig. Jag behöver mitt liv, jag behöver allt som har med oss att göra. Vi behöver oss. Alla behöver oss, vi behöver alla andra. Vi behöver visa upp hur jäkla vackra vi är tillsammans. Vi är konst, vi är gjorde för varandra. Vi lyser i hemlighet, vi är heta som elden tillsammans. Tillsammans erövrar vi världen, vi är kungar tillsammans. Vi styr över allt, precis allt. Oh, om det ändå bara var vi.
Jag kan verkligen inte sova. Wallaaaah! Klockan är halv 4, hm .. Funderar på att smyga ner och hämta något att dricka eller något, jag vet inte. Jag kan inte kontrollera mina tankar, som är som ormar, hyper aktiva! Kryper runt i min hjärna, fram och tillbaka, dom hittar nya vägar hela tiden. Gör mig förvirrad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Jag vill ha en egen bostad, bara för att få liten egen tid. Hemma är det alltid fullt hus. Folk överallt. Det luktar samma människa, samma damm, samma färg, samma möbler. Sånna dofter man känner allt för ofta. Jag behöver nytt och fräscht, jag behöver ruset från en motorväg långt borta. Regnat, var är regnet när man behöver det? Bara ligga och lyssna på det när det faller som tårar i mörker. Tårar, varför finns dom aldrig när man vill att dom ska finnas? Jag vill vända mig ut och in, vara mig själv, så som jag vill vara. Blotta mitt riktiga jag för världen. Det är förbjudet här, förbjudet att vara sig själv. Man måste vara någon annan, någon annan som är främande, lustig. Något/någon man inte vill vara. Jag behöver din värme, din doft, dina andetag. Jag behöver digdigdigdig. Jag behöver mitt liv, jag behöver allt som har med oss att göra. Vi behöver oss. Alla behöver oss, vi behöver alla andra. Vi behöver visa upp hur jäkla vackra vi är tillsammans. Vi är konst, vi är gjorde för varandra. Vi lyser i hemlighet, vi är heta som elden tillsammans. Tillsammans erövrar vi världen, vi är kungar tillsammans. Vi styr över allt, precis allt. Oh, om det ändå bara var vi.
Kommentarer
Trackback
